Kvinnors arbete har länge varit centrerat kring den del av arbetsmarknaden som brukar kallas servicesektorn, och som har växt betänkligt de senaste 150 åren. För att hitta anledningen till detta måste man gå längre tillbaka i tiden.
Fram till industrialismen, alltså i vad man i Sverige brukar kalla för det gamla bondesamhället, existerade mycket lite lönearbete i modern mening, varken bland män eller bland kvinnor. Samhällets bas kan under denna tid sägas ha varit gården, som kunde vara stor och även omfatta tjänstefolk, eller bara vara ett torp. Oavsett storlek så innebar livet på gården mycket arbete för alla som levde där, och kvinnornas arbetsuppgifter skilde sig inte mycket från männens, även om de arbetade med olika saker. Mycket av det som producerades på gården konsumerades även där, även om en del också såldes.
Under 1800-talet kom industrialismen till Sverige, och många människor flyttade in till städerna. Makt kom nu att bli knuten till specialiserat lönearbete, som handlare, hantverkare eller industriarbetare. Dessa yrken stängdes för kvinnor, och det är från denna tid som uppfattningen att kvinnor inte ska arbeta härrör. Visst hade kvinnans plats tidigare varit i hemmet, men det hade också mannens plats varit.
Kvinnorna svarar i telefon
Den ökade specialiseringen skapade också en tjänstesektor. Man skulle kunna säga att allt som inte rör produktion och större ekonomiska transaktioner hör dit. Hjalmar Söderbergs debutroman Förvillelser inleds i en handskaffär, där huvudpersonen faller för det kvinnliga biträdet. Detta var ett av de första områden där kvinnor anställdes, och med tiden uppstod fler sådana, till följd av den tekniska utvecklingen. Många kvinnor blev anställda för att sköta telefonväxlar, och när kontoren växte anställdes många kvinnor som sekreterare, vilket man kan se i den populära tv-serien Mad Men.